Krig drabbar barn

I världen finns många konflikter där det är våldsamt och farligt. 2022 är det mer än 25 större väpnade konflikter i världen. Barn drabbas av krig på många sätt. Enkelt uttryckt:  Fred är bra för barn.

Globala målen 16

Mål 16 handlar om fredliga och inkluderande samhällen. 

Fredliga länder och frihet från våld är målet.  När det är så kan länderna utvecklas bra. Länderna  har flera delmål att nå. Att få bort väpnade konflikter så att människor är trygga där de bor och att skydda barn från alla former av övergrepp gör världen bättre är två delmål.

Människor ska kunna lita på att myndigheter är rättvisa och till för alla. Domstolar ska vara rättvisa och alla ska vara lika inför lagen. Alla ska kunna delta i samhället.  

Många länder som har konflikt och krig är länder där människorna har svårast att komma från fattigdom.  

Barnkonventionen ger barn skydd.

I barnkonventionen står att barn har rätt att skyddas från våld i alla former. Det gäller alltid. Men det står också i artikel 38 att barn inte får delta i krig. Och om barn drabbas av krig ska de få skydd och om de behöver vård ska de få det.

Barnkonventionen har regler för barn som är flyktingar. Det står i artikel 22:  Barnet har rätt till skydd och hjälp. Barnet har rätt att få hjälp att återförenas med sina föräldrar.

Hej!

Jag heter Weham. Min familj kommer från staden Daraa i sydvästra Syrien. Dit kom kriget först i vårt land. Min pappa kidnappades så vi vet inte var han är. Det gjorde att mamma valde att fly med oss barn. Det är svårt för kvinnor att leva själva i Syrien.

Vi är fem barn i vår familj och jag är näst äldst. Hela vår stad är förstörd och det bor inte många människor där längre, men en dag kanske jag kan komma tillbaka. Vi bor i Grekland nu. Det är ett fint land. Jag önskar att inga barn ska behöva uppleva det barnen i Syrien har behövt göra.

När jag var tolv år flydde vi. Först till staden Idlib för att kunna ta oss över de stora bergen till  Turkiet. Det är mycket farligt. Vi gjorde flera försök och det tog lång tid. Vi gick på natten. Jag var rädd hela tiden.

Från staden Izmir i Turkiet skulle vi sedan åka båt till Grekland. Den elfte gången vi försökte kom vi över hela vägen. De andra gångerna fick vi vända för det var för farligt. Det fanns inga flytvästar på båtarna och vi var väldigt många människor som trängdes. Jag var mer rädd för onda människor än för havet.

Vår båt kom till ön Lesbos i Grekland. Där blev vi mottagna av snälla människor som jobbade gratis för att hjälpa alla flyktingar som kom. Vi fick bo i det stora flyktinglägret Moria, det var ett stort område med taggtråd runt omkring. Där hade vi bara ett litet tält att bo i och frös väldigt mycket. Där var det svårt att leva. Jag duschade inte på tio dagar. Hjälparbetarna fick inte komma in där.

Nu har en hjälporganisation hjälpt oss att få en lägenhet i Aten. Här går vi i skola och lär oss grekiska. Jag pratar lite engelska, lite grekiska, lite tyska och så arabiska förstås.

Till alla barn i Sverige vill jag säga att rädslan är det värsta när man flyr. Sedan saknar man mycket. Släkten och kompisarna, saker man ägt och platser där man haft det roligt. Det viktigaste är ändå att familjen är tillsammans. Att få bo någonstans, gå i skolan och att man inte behöver vara rädd längre.

Hälsningar
Weham